Saknar Gud och familj lite. Saknar att hänga med mysig bönegrupp och be för den mentala hälsan. Saknar att känna sig fri och flyktig. Slippa krav, istället ha skoskav för att fötterna har gått långt. Saknar sommar och sena nätter som dryper utav tillgivenhet och kärlek.
Det är påsk och dun flyger omkring.
(Source: worshipgifs, via lillajoel)
Det sorgligaste någonsin måste varit vår mellankrigstid tänker jag medan grannarna övar foxtrot. På sjätte våningen ser en hela vägen till bergen en molnfri dag. Dock är det tråkväder idag då solen tog paus.
Näsan på bordet!
… Inte tänka alls! Bara göra en massa kul saker som får mig att må bra. Dessutom dra på mig svarta brallor, en svart tröja och svarta strumpor för att matcha lilla själen min. Idag kommer gullekornet Hawa hem. Längtar!
“Förövrigt borde jag vinna något slags pris tycker jag. Varför? I morse då jag klev upp gick jag in i köket på jakt efter någonting att äta. Jakten resulterade i att jag lagade mat i en timme för att sedan äta upp det på någonting som kändes som en halv minut. Är så grym på att laga frulle, om jag får skryta lite om det.”
- Cornelia.
Jag vet inte varför men det mesta känns bara sådär ansträngande och önskan om att sticka huvudet i sanden blir större och större. Ta avsked ifrån förtryck och annat jobbigt, kanske resa till månen eller kanske hemstaden skulle vara skönt. Nåväl. Skratta kan en ju alltid. Ha. Ha.
Vi har kommit lång väg ifrån då men jag känner mig som förr. Dock vet jag att förändring har svept in mig i den vinden som gjort den till en skräck och tjusning. Försökte ta kontakt. Pussla ihop. Bilder visar dig ramla häromkring
(eller ska jag säga där omkring?)
och det kanske är insikten om att du är nästan helt samma som förr som avslöjar att mina byxor är nya, min blick djupare och att skorna inte längre har snören.
(Vart har du tagit vägen?)
Du är kvar med samma folk, kvar med allt det du inte ville ha och du kanske fortfarande känner för att fly? Förstår att du lever kvar i samma damm och lämnar fortfarande disken odiskad.
(ta värvning i kriget mot dig själv)
Efter en tid nerdppad över sår i ansiktet, som växt i samma fart som korallreven skulle behöva testa, inser jag att chansen till stordåd är nu.
Kanske bjuda över en än eller resa till storstan Stockholm. Eller kanske rent av att lägga sig nu och sova i sex och en halvtimme.
Godnatt!
567